Hörneå bys hemsida www.becken.se
Istids-Rabbe på besök i Hörneå - gav svaret på kulan!
En kryptisk rubrik om en lika kryptisk kula som vilat på sitt altare i Granbergets krypta. För att inte onödigt repetera text ges länkar till Becken-Webbens tidigare artiklar i detta kulans mysterium. Historien började för ca 10.000 år sedan, då kulan formades. Mer sentida skrevs en artikel 2012-11-11 om ”den glödande stenkulan i Granberget”. På frågan om kulans tillkomst ringde undertecknad till istidsexperten Rabbe Sjöberg. Om detta kunde man läsa 2012-11-26 i artikeln ”expertutlåtandet om Granbergskulan”.
Bild 1. Skogsvandring i allt annat än istid, en solig junidag den 18:e, anno 2013. Till vänster ses Rabbe Sjöberg (inbjuden expert och med medföljande hund), Gun Jonsson, Gerd Ceder, Sören Rehnmark, SvenEric Bergström, Rolf Rehnmark, Ulf Hahlin. Den som inte syns i bild är skribenten, tillika fotograf för dagen Gunnar Engström.
I den föregående artikeln föranstaltades om en skogsvandring våren 2013 där Rabbe själv skulle studera geografin i byns norra skogar runt Granberget. Dagens vandring 2013-06-18 resulterade i en modifierad kul-tolkning – den om kraftiga jordbävningar! Kulan i Granberget var etappmål nr 2 för dagen. Den skogliga vandringen inleddes istället till byns gigantiska flyttblock i Granskogen.
Bild 2. Dagen inleds med en vandring till det stora flyttblocket i Granskogen, här dock mest tallar i Sören Rehnmarks fina gallring. Rabbe med hund ses i täten.
En rund stenkula i en bergskreva i djupa skogen ger olika effekter hos olika människor, i olika åldrar och i olika avseenden. För bybon Ulf Hahlin var och är kulan och dess sentida pånyttfödelse en stor händelse, som han säger, den största händelsen i byn sedan ryssen var här. Det senare avser krigshändelserna år 1809 som utspelade sig i byn och på ”Bruket” i dagens Hörnefors. Själv kan man tänka sig en rad andra stora händelser i byns historia, som mycket väl kan tävla med den om ”stenkulan”, till exempel vårt fiberoptiska nät. Men - man må ge erkännande för Ulf Hahlins entusiasm kring kulan.
Bild 3. Rätt som det är tonar flyttblocket upp sig som en stor skugga i skogen.
En kort resumé av Becken-Webbens tidigare artiklar på temat säger att ungdomarna i byn under 1950-talet hittade kulan och sedan lyckades få ut kulan ur berget. Därefter glömdes stenkulan bort, men återfanns sedermera som trädgårdskonst hos framlidne Gustav Jonsson. Att kulan var den rätta bevisade Ulf Hahlin hösten 2012 då han tillverkat en exakt kopia av den 18 kg tunga stenen i styrofoam – den som skribenten vanvördigt kallat ”flirtkulan”. Denna lyckades Ulf återbörda Granberget på dess altare i klippskrevan som led i bevisföringen.
Bild 4. Rabbe har undervisningspass nr 1, framför flyttblocket. Flyttblocket är förvisso stort men det finns långt mycket större block att beskåda. Rabbe förklarar att det mest troliga är att blocket sprängts loss från ett närliggande berg, i nord-ostlig riktning. Isen har sedan tryckt det framför sig bort från berget. Ulf Hahlin, med flera, berättade om hur blocket utgjorde en intressant lekplats i unga dar och om hur man lyckades ta sig till stenens toppen ca 6 meter upp på branta väggar.
Dåtidens ungdomar, idag vuxna bybor, hade olika teorier om kulan. En förhärskande teori tycktes vara den om kanonkulan som ryssarna skjutit år 1809. Riktig hur denna kanonkula lyckades ramla in i Granberget förtäljer inte historia, och varför sköt man på berget? Fantasin var det inget fel på!
Då undertecknad blev engagerad i frågan hösten 2012 spekulerades i termer av vattenströmmar under istidens glaciärer, eller om landhöjning och vågornas effekter. Klippskrevan ligger ungefär 30 meter över dagens vattennivå, och på bergets topp (ca 35 meter) finns ett fint bronsåldersröse. Per telefon gav experten Rabbe Sjöberg stöd för teori nr 2, den om vågors effekter.
Bild 5. Gruppen har här återvänt från flyttblocket till foten av Granbergets stigning. Här trollar Ulf Hahlin fram originalkulan som han dagen till ära gömt i skogen. Kulan väger drygt 18 kg.
Rabbe Sjöberg är en pensionerad docent inom arkeologi och geografi vid Umeå Universitet, och med förflutet längre tillbaka i tiden som skollärare. Rabbes bana inom universitet och forskning kom sig av ett intresse för istidseffekter och grottor. Det var Rabbe som upptäckte Tjuv-Antes grotta i trakten av Olofsfors, Nordmaling. Han har även funnit och utforskat Lidbergsgrottorna. Rabbe kan allt om grottor, och inte minst hur de tillkommit och skiljer sig åt. Klippskrevan i Granberget i Becken by är ju inte mycket att komma dragandes med – men – den visar sig vara mer unik är först anat.
Bild 6. Se där, säger Ulf Hahlin, och tycks bolla runt stenkulan som om den vore gjord av styrofoam. Det må dock poängteras och garanteras att detta är originalkulan i sten. I förgrunden fotograferar Rabbe tillställningen, och det gör ju även undertecknad som tagit ovanstående bild.
För att nu ge svar på frågan om stenkulans tillkomst måste vi reda ut diverse detaljer:
- Kulan är i det närmaste klotrund, ca 23 cm och väger drygt 18 kg.
- Kulan vilade på ett skålformigt ”altare” halvvägs upp på väggen i en klippskreva.
- Klippskrevans höjd är ca 1.5 meter. Dess mynning har en bredd av ca 80 cm men smalnar på djupet till ca 20 cm. Grottas djup är ca 2 meter. Skrevan ligger mot övre krönet av Granbergets väst-sida och stege krävs för att ta sig upp på ett säkert sätt.
- Kulan är större i diameter än den smala öppningen i klippskrevans topp.
- Kulan kunde efter lite eldande och bankande på klippskrevans väggar under 1950-talet nätt och jämt fås ut från dess altare.
Summan av ovan säger oss att stenen formats på plats, rimligen av ett frostsprängt stenblock inne i skrevan. Energin som format stenen rund är strömmande vatten eller vågor.
Bild 7. Rabbe konstaterar att stenkulan är av en ädel och homogen bergart. I annat fall hade den spruckit sönder. Kanske är den trots allt formad i Kryptonit såsom skribenten spekulerade om i den ursprungliga artikeln.
Nya detaljer som Rabbe konstatera på plats, är att:
- Kulan är av en homogen bergart som låtit sig formas till ett klot.
- Granberget i sig är inte av lika homogent berg som kulan.
- Kulan torde ha ursprung i en moränsten från en annan plats än Granberget.
- Sprickbildningen i Granberget för tankarna till stora krafter för länge sedan.
Bild 8. Rabbe inspekterar klippskrevan i Granberget. Till höger sitter en lycklig Ulf Hahlin, äntligen får stenen sin välförtjänta plats i historien!
Efter att ha studerat stenkulan och Granbergsskrevan kommer Rabbe fram till följande förklaring:
- Under inlandsisarna tyngd trycktes marken ned många 100-tal meter.
- Isperioder har varit många, i storleksordning ca 15 st.
- När isarna smälte så steg marken mycket fort, och med stora jordbävningar som följd. Idag återstår en modest landhöjning av ca 1 cm per år i våra trakter.
- Jordbävningarna torde vara nyckeln till Granbergsskrevan och dess sten.
Bild 9. Jaha – säger Rabbe och inleder dagens intressanta föreläsning nr 2. Till höger ses en förväntansfull Ulf Hahlin, som med största intresse lyssnar på Rabbes slutplädering i kulans historia.
- Granberget är idag renspolat från morän och lera, men då det begav sig för 9500 år sedan så täcktes berget av stenar, sand och lera, 140 meter under havsytan.
- Jordbävningar får berget att skälva och spricka, i havets djup. I samband med detta ramlade en lämpligt stor moränsten ned i den formade klippskrevan.
- Under många 1000 år låg stenen stilla i klippskrevan, allt medan berget gradvis höjdes upp i nivå av havsytan.
- För ungefär 3000 år sedan utgjorde klippskrevan en del av ”havsbandet”, med vågor som piskade in och satte stenen i rörelse.
- Stenen slipades till det klot den är idag.
- Under nästföljande 3000 år låg stenklotet stilla på Granbergets kant som steg allt högre ur havet. Där vilade stenen i väntade på att Beckens ungdomar skulle förändra dess historia, till att vara en kanonkula från 1809 års krig.
- Kulan får fungera som trädgårdskonst hos grannen Gustav Jonsson.
- Under år 2012 och 2013 fortsätter kulans historia med att detta utreds och skrivs.
Bild 10. Auditoriet är på helspänn, och Gun Jonsson ses här föreviga det historiska ögonblicket med sin kamera! Eller – är det Gerd Ceders frisyr hon fotograferar?
En kulturell begivenhet i Becken bys historia är lagt till handlingar av akademisk höjd. Rabbe blev synbart intresserad av Granberget och dess kula. Den är lite unik. Frågan för byn är hur vi gemensamt ska förvalta detta fynd. Ska vi göra en turistparkering och bygga ett hotell på toppen av Granberget, eller ska vi nöja oss med en snitsling i skogen till fyndplatsen? Det torde bli det senare var vi överens om.
Bild 11. Dagen avslutas med en korv-lunch som grillas på Granbergets topp. En mängd frågor avhandlas.
Kanske en ny och kul historia skapas kring kulan om ytterligare 3000 år. Då har någon fört med sig kulan till planeten Mars där man bor och frodas. Där skriver man även en artikel som läggs ut på Mars-nätet. Med lite tur så refererar man till dagens artikel på Becken-Webben.
Bild 12. Rabbe återkom till skribenten med denna bild han fotat inne i klippskrevans mörker. Mycket pinsamt på byns ära. Kulan torde snarast ha samband med Hörneforskändisen och fotbollskungen Gunnar Nordahl, som lagt in en rökare rakt i klippskrevan. Gunnar Nordahl kallades ju även ”il cannoniere” (kanonkungen) under sin proffstid i Italien (att läsa om på annat håll på Becken-Webben). Cirkeln är sluten - det var en kanonkula som satt i berget trots allt - men inte från år 1809. Vi enades om att inte säga något åt Ulf Hahlin om detta pinsamma fynd.
Ett stort tack till Rabbe Sjöberg för hans trevliga och informativa visit till Becken by och dess skogar. Ett varmt tack även till Ulf Hahlin som med sin entusiasm skapat förutsättningarna till denna kulturyttring - en yttring som får berg att skälva inför Umeå Stads Kulturhuvudstadsevenemang år 2014.
Gunnar Engström, 2013-06-22
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se